Summa sidvisningar

tisdag 9 september 2014

En liten fläck och en kvarglömd bok



Plötsligt såg jag den. En för mig liten obekant fläck på ryggen. Nu är det inte så ofta jag av förklarliga skäl har möjlighet att se mig själv på ryggen men när jag av en händelse passerade spegeln där övre delen av kroppen kan beskådas fick jag ändå syn på den.
Jag bad maken göra en kontroll men eftersom jag inte helt litar på hans kunskap om just fläckar av obekant art beslutade jag mig att uppsöka utbildad personal inom området.
Vilket visade sig inte vara helt enkelt eftersom min intuition sa mig att det var en hudläkare som skulle göra en bedömning. Hudmottagningen var dock av en annan åsikt. Hur kunde jag ens komma på tanken att kontakta dem när det är vårdcentralen som i första hand tar sig an små fläckar.

Det krävdes remiss, om jag ändå envisades med att komma till hudläkaren så fick jag förslaget att själv skriva remissen. Jag ställde mig mycket oförstående till denna uppmaning och ifrågasatte om det verkligen kunde gå till så. Att var och en av medborgarna själva kan plita ihop en remiss. Kunde det verkligen fungera i praktiken? Det visste sköterskan på sjukhusets hudmottagning inte så noga men hon antog det......

För att undvika onödigt krångel ringde jag vår vårdcentral, fick en tid och i går var jag där på besök. 150 kronor i kassan och tre minuter inne hos läkaren. Som konstaterade att det var en helt normal fläck och inget som oroade honom. Han tillade att damer i min ålder för sådana fläckar. Oftast på halsen. Saklig och bra information för 150 kronor. 50 kronor i minuten kunde jag på egen hand räkna ut.

I alla fall så satt jag lite längre än tre minuter i väntrummet. Med mig hade jag en pocketbok. "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö." När jag blev uppropad så "glömde" jag boken på väntrummets soffa. Under hela gårdagen fanns möjligheten att glömma en bok var stans man än befann sig. Den som sedan hittade boken fick ta med sig den hem om den väckte något intresse.
En mycket bra idé även om jag innan led av en viss ångest över att separera från min bok. Varje bok jag äger har någon form av historia, inte bara innehållsmässigt utan även en personlig. Valet mellan vilken bok jag skulle glömma stod mellan Nessers Kim Novak och P O Enquist Liknelseboken. Den köpte jag när vår dotter och jag var på vår årliga författarresa med båt. Den bär ett minne med sig från resan som jag ogärna lämnar ifrån mig. Därför föll lotten på Nessers bok, den hade jag även som pocket och kunde på så sätt behålla den inbundna.

Den 14 september är det dags igen för att glömma en bok någonstans. Då finns även möjlighet att hitta en bok för lite skön läsning i höstregnet.