Summa sidvisningar

fredag 5 september 2014

Blöta kalas och rakt in i dimman


Förra sommaren kom en knippe ballonger festligt guppande ute på Glan när vi tog oss en roddtur. Vi skrattade och sa till varandra att det måste ha varit ett riktigt blött kalas. Kanske på mer än ett sätt.
En del kalas är mer blöta än andra. Är det fest så är det. Resonerar en del av oss.

Just nu florerar en film från en arbetsplats. Den som jag antar är arbetsledaren blir intervjuad av en tv reporter. Ämnet är nykterhet på jobbet. Med säker stämma deklamerar mannen att på den här arbetsplatsen förekommer inga problem med alkoholpåverkade jobbare. Helt säkert bedyrar han.
Plötsligt dyker en allt annat än nykter man upp i rutan. Håller sig rakt stående så gott det nu går. Bakom ryggen på arbetsledaren som fortsätter självsäkert att arbetsplatsen är en nykter arbetsplats. I bakgrunden vinglas det friskt.
Nu är det meningen att vi som tittar ska skratta. Tycka att det är roligt och smått komiskt. Både arbetsledarens agerande och den anställdes allt i från nyktra uppsyn. Ja kanske är det också roligt eller ska jag kanske säga ett dråpligt sammanträffande. Just den dagen som tv kommer på besök så har en i gänget tittat en aning för djupt i flaskan med vodka. Eller vad det nu är för dryck han släckt törsten med.

För mig är det lätt att skrattet fastnar någon stans på vägen. För jag tänker ett steg längre. Har den här mannen någon familj? Är arbetet så pass högavlönat att han har råd med alkohol i sådan utsträckning att han kan unna sig att dricka även på arbetstid? Vem väntar på honom hemma och hur ser situationen ut för de som står honom nära?

Arbetsledaren förnekar att det finns några som helst problem med onyktra medarbetare. Han ställer sig själv i ett slags medberoende eftersom jag har svårt att tänka mig att han står alldeles ovetande om problemen. Varför skulle då en intervju göras gällande nykterheten på en arbetsplats. Antagligen ville han skydda både sig själv och sina arbetskamrater. Att vara onykter på sin arbetsplats tyder på verkligt stora problem.

Det är lätt att bli medberoende. Skam, skuld och utsatthet för andras åsikter och tyckande är svårt. Även om det sker av största välvilja och hjälpsamhet. Det är svårt som anhörig att erkänna vad han eller hon lever i för situation. Ständig brist i kassan. Ständig oro. Ängslan över en äkta hälft som är borta under flera dygn. Ovissheten för nuet och framtiden. Söndertrasade semestrar, julhelger där granen står så grön och grann i stugan och inget annat blev som man tänkt sig än just att granen glittrar.

Jag känner ofta en stor tacksamhet över att alkohol är en sällsynthet hos oss. Speciellt tacksam är jag att våra barnbarn inte behöver se sina föräldrar dricka sig berusade, Det är varje förälders skyldighet och varje barns rättighet!

Jag är ingen moralkärring men jag har en egen personlig åsikt om alkohol. Vilket inte betyder att jag är en nykter alkoholist eller nykterist.

Tycker till och med att det kan vara gott med en alkoholhaltig dryck någon gång. Och det kan jag väl få tycka, om både det ena och det andra menar jag. Behöver ju inte ge mig rakt in i dimman för det.