Summa sidvisningar

söndag 3 augusti 2014

Heavy metal, hard rock och Ringarums kyrkokör





I går var maken och jag ute och röjde runt lite. En helt vanlig lördag. Det brukar inte höra till vanligheterna minsann, nu frångick vi soffhänget och for iväg till Rejmyre och Skogsröjet. Visserligen i tjänstens vägnar, men ändå.
Den som tillhör pressen behöver inte betala etthundra kronor för parkeringen, det är bara att glida förbi kön med ett utdelat presskort i framrutan och ställa sig på bekvämt avstånd från entrén.
Vi blev kommenderade till presstältet för att få våra plastkort runt halsen. Sen var det bara att knalla in bland hårdrockarna och ta för sig. Vilket visade sig inte vara så enkelt som det låter.

Länstidningen skulle stå i någon sorts lista i en dator, vilket Länstidningen inte gjorde. Febril aktivitet utbröt och jag förstod att vi kanske skulle få åka hem i outrättat ärende.
En kvinna spände ögonen i mig och ställe frågan om jag tillhörde en viktig tidning på något sätt. "Mycket viktig" svarade jag och då tillkallades en person som hade hand om alla utsända reportrar.
Hon i sin tur såg på min make som bar min kameraväska och konstaterade omgående att han måste vara fotografen och jag själva reportern. Maken sa inget. Vidare upplyste hon oss om att vi inte kunde få vilket kort som helst, det handlade om säkerheten. Jag sa inget. Men tänkte att det var mycket enklare när jag träffade prinsessan Victoria på biogasanläggningens tak i Norrköping än att ta sig in på en hårdrocksfestival.

Så till sist. Med var sitt kort runt halsen, maken fotografen fick ett grönt och jag reportern ett rött, blev vi visade till själva festivalområdet.
"Nu går ni genom backstage, här får ni absolut inte vistas" sa den pressansvarige och vi nickade, fotografen och jag. Följde snällt efter den grönklädda och bastanta kvinnan som så småningom, efter att vi passerat många grindar och hårda artister som drack kaffe ur plastmuggar inom backstageområdet, släppte oss lösa bland fyratusen headbangande huvuden.

Musiken dånade, marken vibrerade, det pulserade i ådrorna av basens takter.  Det var en upplevelse utöver det ordinära. De musikaliska framträdanden vi oftast brukar avnjuta är Ringarums kyrkokör och det är inte riktigt samma sak som detta.

Jag plockade upp min kamera som fotografen höll i ett fast grepp. Han fick därefter hålla i linsskyddet medan jag tog 285 bilder. I smyg eftersom jag var reportern. Själva fotografen stod och vred på linsskyddet. Han såg inte riktigt bekväm ut. Dessutom hade han dragit sig bakåt en bit från scenen vilket oroade mig i den händelse att den stränga pressansvariga plötsligt skulle dyka upp. Då skulle det säkert ha blivit en massa frågor varför inte fotografen fotograferade och reportern skrev. För så var den sagda ordningen.

På vägen ut stod kommunens lastbil med tank bredvid tjugo bajamajor. Precis som vi passerade vred bajstömningsmannen på reglaget till den grova slangen och det var ingen angenäm doft som spred sig över nejden.

När vi satte oss i bilen tittade fotografen på mig och bad mig att omgående köra honom hemåt där lugnet råder. Nöjda lämnade vi Megadeth, Black Star Riders, Skitarg, Långfinger och de andra grabbarna åt den allt mer mörknande augustikvällen i Rejmyre.