Summa sidvisningar

måndag 23 juni 2014

Bröllop och en blå klänning


För sex år sedan var det efter ett helt års förberedelse dags för vår yngsta dotter att gifta sig med sin fästman. De sista förberedelserna återstod och förväntningarna var höga.

Hennes syster hade omsorgsfullt valt ut sin klänning, den var blå och vacker.

Måndagen den 23 juni, idag exakt den dagen, fem dagar innan bröllopet, stod jag på mitt arbete med min portfölj i handen för att åka på ett hembesök. Då ringde telefonen.
-Ni måste omgående bege er till Universitetssjukhuset i Linköping, er dotter har varit med om en allvarlig olycka.

Mitt hjärta stannade och jag kan när som helst återskapa känslan som föll över mig. När vi kom fram till Norsholm var det broöppning, semesterfirarna i sina segelbåtar skulle vidare mellan slussarna och jag greps av panik.

Vi blev mottagna i entrén och visades in i traumaavdelningen. Där låg vår dotter inpackad under Landstingets gula filtar.
Dagen övergick till natt och natten var mycket lång. Hennes kropp skulle röntgas och jag passade på att gå på toaletten. Där inne hörde jag hjärtskärande skrik från röntgenavdelningen och jag rusade ut. En blek pappa stod och höll sin flicka i handen, läkare med sin stab såg allvarsamma ut, lungan hade spruckit och läget var mycket kritiskt.

Vi var inte med när den grova slangen sattes på plats i lungan. Vi fick sitta på var sin hård stol i en öde korridor och jag förbannade nöjet med att sitta i sadeln på en häst. Min ständiga oro hade plötsligt blivit verklighet och vårt barn var illa skadad.

Intensivvård och mera oro. Bröllopet närmade sig och den blå klänningen hängde på en galge bredvid sjukhussängen. Kanske kunde det ordna till sig och bruden fick ha sin syster vid sin sida.

Sorgset såg jag på vår flicka när jag hämtade hem den blå klänningen. Mobiltelefonen låg på altarringen och hela vigseln avlyssnades genom sjukhusets patienttelefon.

Tre år senare, en vacker och solig dag i maj klädde sig vår dotter i sin blå klänning. Hon höll sin man i handen och deras äktenskap välsignades i Gårdeby kyrka. Brudbuketten tog upp det blå tygets färg och
under den blå klänningen fanns ärren från den grova slangen och en aningen sned och lite tillbucklad bröstkorg.

Idag är det sex år sedan då dagen blev till en lång natt. Jag känner en stor tacksamhet över livet.