Summa sidvisningar

lördag 7 juni 2014

Motala ström, en cykelkyrkogård och huggtänder



Många gånger har jag vandrat längst Motala ström som slingrar sig genom Norrköping. Fallen vid de gamla industrilandskapen är väl fotodokumenterade av både stadens innevånare och utsocknes som turistar staden. Det är rofyllt att flanera runt de gamla byggnaderna där det rikskända "Strykjärnet" reser upp sin gula huskropp mitt ur strömmen. Med en gnutta av stolthet att bo i kommunen, trots att jag på intet sätt är involverad i byggnaden mer än som besökare till Arbets museum, kan jag precis som Carl Milles påstå att "Strykjärnet" med intilliggande byggnader tillhör landets vackraste industribyggnad.

Sommartid brukar grönytorna draperas med filtar och både unga som gamla dukar upp sina medhavda korgar och njuta av den medhavda matsäcken medan Motala ström står för sinnesfriden.
Vintertid pryds broarnas omgivning av fantastiska belysningar och under en av broarna hänger en mäktig ljuskrona och speglar sitt sken i vattenytan.

Den här sommaren bjuder strömmen på en helt annan upplevelse. Mellan Bergsdammen och Stordammen är strömmen helt torrlagd och vandrare över Bergsbron kan känna en stark doft av ruttnade sjöväxter. En vilsen bäver har varit synlig där han förvirrat lufsat runt i dyn medan Holmen sakta men säkert stoppat upp vattenflödet för att grundläggningen av nya bostäder intill Strömmen ska gå smidigare.

Under ett par timmar har jag idag flanerat i omgivningarna för att få en titt på vad Motala ström har att uppvisa när inget vatten rinner fram.
Det visade sig vara en begravningsplats för staden efterlysta cyklar. En och annan kundvagn som kanske kommer från ICA Strömmen, några stolar, ett bord och två gamla flaskor har dränkts tillsammans med de en gång rullande cyklarna och att följa uppmaningen om att registrera sin cykel har i detta fall varit helt lönlöst.

Jag kände mig tragisk till mods men även fascinerad över det jag såg, cyklar ämnade för herrar, damer, barn och för den hängivne sportcyklaren har kommit upp i dagsljuset. Lånta fjädrar för den orkeslöse vandraren har hivats över broräcket till förtret och sorgsenhet för den rättmätige ägaren.

Min vandring fortsatte in mellan industribyggnaderna. Två överförfriskade män med blå kassar och en skräckinjagande hund firade Pingstafton. De erbjöd mig en klunk öl, jag tackade artigt nej. Nästa erbjudande var att klappa hunden, även detta avböjde jag men tackade ja till att få hundens tänder förevisade, om jag fick göra det på behörigt avstånd. Hundens käftar bröts isär, ett ljusrött tandkött och enorma huggtänder blottades och med mitt zoomobjektiv fick jag en skaplig bild på djurets tuggorgan. Vi tackade varandra för visat intresse och de bad ödmjukast om ursäkt i den händelse jag ansåg att de störde mig i min promenad.
Hunden tittade likgiltigt på mig och vi återgick alla till våra egna göromål.

Motala ström har mycket spännande att erbjuda.