Härom dagen bakade jag matbröd. Mjuka hålkakor och limpor med vackert mönster som bildats genom att degen fick jäsa i mina jäskorgar jag fått i födelsedagspresent. Hela huset doftade ljuvligt, varje gång jag bakar och fyller upp frysen känner jag mig rik och samtidigt väldigt präktig över mina husmoderliga handlag.
Inget smakar så gott som en nygräddad limpsmörgås, där smöret smälter ner av brödets ljumma kvarvarande värme. Första bettet är en upplevelse och kan aldrig jämföras med köpebröd.
Det finns vissa som anser att hembakat bröd inte går att mätas med det som en expertbagare åstadkommer. Formen, den frasiga skorpan och den speciella sega konsistensen som ett franskbröd, vilket inhandlas över disk, besitter. Och jag kan bara hålla med, hemmabagaren får inte till det på samma sätt på grund av brist på expertbagarens bakmöjligheter.
Men en hemmabagare kan välja vad det ska vara för tillsatser i degen vilket glädjer mig efter att ha läst en artikel om vad köpt bröd innehåller för att de stora bagerierna ska få ett luftigt och högt bröd.
Alla som bakar vet att knådningen är energikrävande, det ska vara tuffa tag vid bakbordet och storbagarna har löst det arbetskrävande momentet genom att tillsätta människohår och fågelfjädrar i degspadet. På så sätt blir själva degen mjuk och smidigt. Innan dessa animaliska hjälpredor tillsätts kokas de i saltsyra, proteinet keratin bryts ned och bildas till aminosyror bland annat cystein och det är detta cystein som bagaren pytsar ner i degen. Ämnet infiltrerar det täta nätverk av gluten som bildas i degen.
Bagaren köper kokt människohår som kommer från hindutempel i Indien och kalufserna har suttit på människor som offrar sina huvudhår när deras böner gått i uppfyllelse.
EU har godkänt att degarna ska få bli smidiga och lättarbetade genom hår och fjädrar och på brödpåsen ska det stå E 920, då vet man att det är ett energisparande knådat bröd.
Men om någon hittar ett hårstrå i sin lipmacka kommer det säkert från bagaren själv eftersom det då endast är gräddat och inte kokt.
Det finns mycket i vårt livsmedel som vi stoppar i oss som vi egentligen inte vill veta så mycket om. Som att färdigköpt dressing får sin konsistens från ruttet slem och glassen får sin hallon- och vaniljsmak från bäverrumpans körtlar.
