Summa sidvisningar

torsdag 26 december 2013

Sofias skokartong och ett nytt år



Redan på julaftons kväll kunde vi genom Blocket köpa varandras julklappar. Besvikna mottagare ger besvikna givare hjärtesorg över fel julklappar som under några timmar fått samsas med sönderrivet julklappspapper och hopknorrade paketsnören innan en ny ägare glädjefyllt själv fick möjligheten att köpa det som inte fanns i det egna julpaketet.
Saker vi redan hade, kläder i fel märke eller storlek, smycken som inte faller i smaken eller något vi helt enkelt inte vill ha. Orsakerna kan vara många.
Själv har jag aldrig bytt, slängt eller budat ut någon julklapp jag fått. Det har aldrig behövts för det har varit klappar som inhandlats med omsorg och glädje för att glädja mig. Och just det syftet har alltid uppfyllts.

Så finns det de som aldrig får sitta bredvid den klädda julgranen, dela gemenskapen med familj och släkt. De som vi hastigt går förbi, vänder bort blicken när en framsträckt kall hand tigger om en liten allmosa.
Möjligheter som ligger bortom gränsen till att både få och ge. Det finns lika många orsaker till fattigdom som det finns att rata den egna julgåvan.

Sofia Lauffs McConnochie plockade ur sina egna skor ur skokartongen, fyllde den med olika saker och uppmanade andra att göra likadant. Projektet blev större än hon hade trott. Flera tusen skokartonger med allt från tandkräm och hygienartiklar till leksaker och presentkort strömmade in och blev till glädje i juletid för den som saknar ekonomiska möjligheter till egna inköp eller ens har en egen bostad. Ett beundransvärt initiativ!

Nu står vi inför ett nytt år. Det sista bladet på väggalmanackan är snart förbrukad. Jag summerar sällan åren som jag lämnar bakom mig men detta år har varit så speciellt på många sätt så jag har låtit tankarna vandra tillbaka över månadernas händelser.
Glädje, sorg, besvikelse och stora händelser och förändringar av olika slag kan jag konstatera i min backspegel. Även att livet är skört och kan förändras från en minut till en annan är en upplevelse som satt känslomässiga spår.
Beslut har fattats och kontrakt har skrivits. Ansvar har lagts åt sidan och nya möten har ägt rum.

Det nya året ligger framför och jag har lärt mig att inte längta så mycket utan ta vara på varje dag. Se till att den blir så bra som möjligt, se möjligheterna i timvisarens varv och leva i nuet.