I går talades det om änglar i kyrkan. Jag satt efteråt och försökte komma på om jag själv träffat på någon ängel i andemeningen men kunde inte minnas om jag gjort det. I alla fall inget medvetet möte, det kan ju hända att de finns här runt omkring mig utan att jag har förmågan att se eller märka dem. Kanske är det så att de inte heller behöver märkas utan är en del av vardagen. Precis som luften vi andas, den finns där och fyller våra lungor och vi andas helt omedvetet utan att tänka så mycket på det. Om vi inte blir sjuka och får svårt att dra in den viktiga gasblandningen som vi kallar för luft.
Författaren Lorna Byrne säger att vi alla har vår egen skyddsängel. Hon borde ju veta eftersom hon sett och pratat med dem varje dag sedan hon var liten. När hon möter en människa kramar hon dem och hon ser som sin uppgift i livet att välsigna människor genom sina änglar samtidigt som hon vid kramen märker om personen aldrig tidigare kramats.
Det känns som ett lite märkligt skimmer över det hela men en kram kan aldrig vara fel om man vill kramas.
Det finns så mycket vi kan dela med varandra vilket nödvändigtvis inte betyder att vi måste slå armarna om varandra när vi möts. Vi kan visa vår uppskattning och närhet på så många olika sätt. Stanna upp en stund vid brevlådan när morgontidningen inhämtas och grannen hämtar sitt eget exemplar för att sedan läsa rykande färska nyheter vid frukostbordet och ge ostskivorna svarta tumavtryck från tidningens svärta, småprata med varandra när vi står i kö till kassan istället för att tysta stirra in i varandras nackhår. Hjälpa varandra på traven i både stort och smått eller bara finnas där för vi vet aldrig när vi kan behöva varandra.
Den sortens änglar är mer påtagliga än de som bara finns där utan att de flesta av oss varken kan känna eller se.
När vi firar nattvard i kyrkan tillsammans fäster jag mig alltid vid orden: "Så är vi, fastän många, en enda kropp för alla får vi del av ett och samma bröd". Det är inte bara delaktigheten av Kristi kropp utan en önskan om att alla kunde vara delaktiga i varandra på ett eller annat sätt. Lägga avundsjuka och missunnsamheten åt sidan och istället glädjas åt och med varandra. Lära oss av varandra om varandras intressen och begåvningar. Varför ska det vara så svårt många gånger, det kryper inombords över att inte äga det som andra äger, att inte lyckas lika bra med arbete och ekonomi. Känna att andra har större makt och befogenheter att införskaffa det som man inte själv kan få.
Eller se ner på dem som inte uppfyller kraven på att vara snygg, smal och smart. Och helst ung också.......
Pratade med dottern nyss, de har varit inne till staden och köpt en ny soffa. De ska ha den i sitt nyrenoverade rum i det lilla söta hus de köpt. Jag unnar dem verkligen den känsla av vardagslyx en ny soffa ger.
