Summa sidvisningar

onsdag 11 september 2013

Okontrollerat tillstånd och tape



Den här första delen av veckan har tillbringats med de små barnbarnen. Barn som körts till dagis, hämtats vid dagis och övernattat mellan oss i vår säng. Idag hade jag bilen full av barn och små ryggsäckar, funderade på om jag skulle skaffa en gammal Volvo Duett, kasta ut samtliga säten förutom förarsätet och låta maken bygga små bås med plats för barnbarnen och deras pinaler. När vi var lantbrukare fanns även de planerna, men då skulle jag köra grönsaker och ägg i Duetten, men det måste ju gå lika bra att köra barnbarn som ägg och grönsaker i ett sådant lämpligt fordon.

Sist ut som övernattningsgäst är lilla Hedvig och det har varit en kamp att hålla henne vaken den sista timman. Hon har haft fria tyglar för att hålla ögonen öppna, vår bokhylla har fått rensats och böckerna staplade i en hög på golvet, kokboken Förförande franskt - en gourmetresa med Siv & Key L Nilson har lästs från pärm till pärm och när det kom till en riktigt kritisk punkt testade vi hur mycket tape en taperulle innehåller. Det var roligt ända tills barnet lindade in sin ena tumme i den klistriga remsan och inte kom loss.

För många år sedan gick jag en utbildning med flera duktiga föreläsare. Näst sista dagen var alla kursdeltagare mycket trötta den sista lektionstimman. Syret i salen var nästan slut, blodsockernivån oroväckande låg och det hjälpte inte med att vi hällde i oss stora koppar med kaffe.
Så trädde den sista föreläsaren in i salen. Minns inte idag vad hon avhandlade men minns tydligt och klart att varje mening avslutades med ett lustigt pysande läte. Hon hade en form av ticks och vi satt som förstenade på våra stolar och stirrade på munnens rörelser och underläppens krökning då munnen släppte från sig pyset.
Ingen vågade andas än mindre titta på varandra. Så till sista brast det. En av oss  fnissade, först tyst bakom handen sedan mer hörbart. Fnisset smittade och så brakade det lös. Pannor lutades i händer, pennor rafsade mot papper och fnissen studsade mot salens väggar. Föreläsaren malde på, allt mer nervöst och med högre pysningar medan färgen steg i hennes ansikte. Allt medan vi andra hamnat i ett okontrollerat trötthetstillstånd som inte gick att hejdas.

Jag har många gånger tänkt på henne när jag själv stått framför en grupp människor och föreläst. Haft en skräck att något sådant skulle hända. Att åhörarnas trötthet skulle ta överhand i respektlösa fniss.

Från vårt sovrum hörs små andetag, en trött liten flicka har somnat efter en dag fylld av lek och nya upptäckter.