Summa sidvisningar

måndag 26 augusti 2013

Sulfit och ett glas rödvin



Sulfit
 luktar skit.
Sulfat
luktar mat.

Det var en ramsa vi ropade när det närbelägna pappersbruket spred sin doft över det lilla värmländska samhället jag bodde i som barn.

Nu bor jag åter igen i närheten av ett pappersbruk, men det luktar varken det ena eller det andra hos oss. Inte så ofta i alla fall. Om vinden ligger på från fabrikshållet kan vi ana en svag doft av vad som kokas i de stora kärlen innanför de tjocka väggarna. Om några månader kommer det inte att lukta något alls eftersom vi fått brev från Billerud om att efter att ha fört oväsen under en period kommer samtliga Skärblackabor att bli luktbefriade när det nya systemet inne i fabriken tagits i bruk.

Aldrig trodde jag att jag skulle bli bosatt i Skärblacka. Det berodde inte på de bolmande skorstenarna utan endast för jag tyckte det var den mest tråkigaste plats som är utsatt på kartan. Om den ens är utsatt. Det har jag inte kollat upp, faktiskt.
En genomfartsled som kantas av några hyreshus, ett litet torg och så fabriken. Där kan man väl inte bo!?
När min man hittade vårt hus var jag motsträvig, han övertalade mig dock och jag följde, om än mycket motvilligt, med för att säga min åsikt om ett nytt boende. Jag smälte direkt, vem kunde tro att Skärblacka hade så vackra omgivningar?!

Nu har vi bott här permanent i fem år i höst och jag tänker aldrig flytta härifrån. Det behöver jag inte heller för det finns två mycket fina äldreboenden som kunde passa mig när jag blir orkeslös.

Att åka in till staden för att köpa förnödenheter är inget tvång. Här finns allt man kan behöva, dock inte kläd- och skoaffär. En fin ICA-affär som snart blir ännu finare när utbygget är klart och det blir kafé och gallerior på övervåningen.
Det bästa hembageri man kan tänka sig, Skärblacka Hembageri. Där huserar bagare Mats som även värnar om oss tillsammans med sina kamrater i Skärblacka deltidsbrandkår.
Frisörer, massörer, gym, läkare och tandläkare, optiker och simhall. Simhallen är i anslutningen till brandstationen och i vinter ska dottern och jag gå dit och simma. Har vi tur kan vi få se de snygga brandmännen som har en egen almenacka där de lättklädda poserar till allmän beskådan på hembageriet vägg bakom bakelsedisken. Att få titta på dem i rörelse iförda badbyxor medan vi själva simmar oss till bra kondition är inte helt fel. Det är lite långtråkigt att simma tycker jag.
För den andligt sinnade finns olika kyrkor att välja på och den hungrige kan välja mellan tre pizzerior och en restaurang.
Bensinstationen är välbesökt och de har gott kaffe med doppabröd och maskinell tvätthall.
Bygghandel och återvinneingsstation, glasmästare och vulkcentral.
Kort sagt, Skärblacka är en liten stad i miniatyr och vi försöker vara köptrogna alla aktörer så långt det är möjligt. Det är på oss konsumenter det hänger om de små kan hålla sig kvar på ett litet ställe så pass nära storstaden.
Stoltheten är kanske Kalle Baah och varje år anordnas en reggiefestival vid Folkets hus. Drar ofantligt med folk från staden.

Utanför samhället finns en storslagen natur med vattendrag, bergknallar och en naturreservat. Skolor och förskolor ligger inbäddade i grönska och cykelvägarna är många och väl underhållna.

När vi varit bortresta kvittar det från vilket håll vi närmas oss Skärblacka. De höga skorstenarna från Billerud/Korsnäs fabrik och den vita röken syns lång väg och då känner vi att vi är nära hemma. En trygghetskänsla i två bemärkelser. Tryggheten i att ha ett hem och tryggheten i att ha ett arbete för alla de som har sin anställning där.

Idag har sulfiten ersatts av sulfat i pappersframställning. Däremot utvecklas sulfit i vin när det jäser. Den förhindrar vinet från att surna när det kommer i kontakt med luft. För att undvika att få skitlukt i rödvinsglaset, vilket inte är så trevligt under en festlig tillställning eller när romantiken är på topp kan man köpa en flaska vin som kostar mer än 500 kronor. Då är det ett riktigt bra årgångsvin för ju äldre vinet är ju mindre sulfit finns det i flaskan. Kanske slipper man även ont i huvudet om konsumtionen varit lite för hög, det vet jag faktiskt inget om, så jag lovar inget.